Jag är arkeolog och jag jobbar på Malmö kulturmiljö. Jag sysslar med att förmedla kunskap om utgrävningar. Jag trivs med mitt jobb. Jag får syssla med en sak som jag är bra på, som jag tycker är viktig, och jag får möjlighet att utveckla det jag jobbar med.

Jag har jobbat i Malmö i fem år. Jag har en visstidsanställning, och när jag fick jobbet trodde jag att jag skulle bli kvar i Malmö en säsong. Att jag har blivit malmöbo har mer eller mindre smugit sig på mig. Jag är inte en fanatisk malmöbo, utan jag kan bo varsomhelst utom i Stockholm. Där är ännu mer hets än här.

För ett år sedan träffade jag min flickvän på en stadsvandring som jag höll i. Hon hade en fråga om tegel, men jag tänkte inte så mycket på henne då. Sedan dök hon upp både på en arkeologidag i Fosie och på en arkeologidag där vi visade fynd från citytunnelområdena. Vi pratade lite och senare ringde hon och frågade om vi skulle gå och fika.

Jag är intresserad av den nutida stadsmiljön eftersom den består av en mosaik och en mångfald som fascinerar mig. Den bär spår av olika tidsperioder. En stad är sprängfylld av berättelser som man kan dyrka upp om man är nyfiken och har ögonen öppna.

Jag får ofta en relation till en plats genom att lära mig om dess förflutna. Malmö har jag lärt känna genom jobbet, men jag börjar alltid kolla mig omkring när jag kommer till en ny plats. Jag läser in en del, och så rör jag mig i stan och blir intresserad av olika byggnader. Det gäller att titta efter de inte uppenbara sakerna. Fast jag är som alla andra, när jag cyklar till jobbet cyklar jag bara till jobbet.

I Malmö finns hela tiden något att upptäcka. Förr i tiden var till exempel Lilla torg kreaturstorg, i Jörgen Kocks hus tillverkades mynt till den danske kungen och Stortorget var norra Europas största torg när det anlades. Det finns gamla stadslagar där det står att om du är så full att du ligger och sover i rännstenen och en gris då biter dig får du skylla dig själv. Sådana lagar kom till för att det fanns ett behov av dem. Gatorna i Malmö är desamma som i äldre tider. När vi går på gatorna delar vi upplevelser med dem som har gått där före oss och med dem som kommer efter oss.

Det sista jag skulle vilja är att man fryser allt som det är nu och sedan inte gör några förändringar i staden. Det värsta som skulle kunna hända är att man bestämmer sig för att göra Malmö enhetligt. Jag är inte emot att förändra, men jag tycker att man ska göra det medvetet. Alla byggnader speglar sin tid.

Historien är något vi skapar för att använda idag. Det förflutna är något annat. Det är mycket det jag jobbar med, frågor om vad historia är och hur historia brukas. Det finns lika många förhållanden till historien och det förflutna som det finns människor. Det är det som är förtjusande.

Text: Jessica Nilsson Foto: Tina Kurkus