“Det är lite fånigt, men jag flyttade till Malmö för att jag hade hört ett radioprogram om Möllevången på P1. Jag och min familj hade bott i Sandviken i ett par år och vi ville inte bo kvar där. Vi åkte hit för att rekognosera och just då var det Möllevångspicknicken. Ungarna åkte rollerblades till midnatt och det var olika uppträdanden på Möllevångstorget. Det var våren 1999 och dessförinnan var det enda jag hade sett av Malmö sträckan mellan centralstationen och flygbåtarna. Vi letade efter en lägenhet och vi kunde välja på sju eller åtta stycken.

Vi flyttade hit den sista juli. Farsan och en morbror körde ner med en lastbil från Umeå. Vi packade in så mycket vi kunde och resten slängde vi. De kastade av allt på gården och jag visste inte vad jag skulle göra. Det var kanonvarmt. Medan jag väntade på att min svåger skulle komma och hjälpa mig gick jag in i en av butikerna vid torget och köpte fem läsk för tio kronor. Det var så annorlunda. Skitigt och helt andra lukter. Den första tiden i Malmö kändes det som om vi var utrikes. Den fjärde dagen blev vi magsjuka och jag tror att det berodde på alla främmande bakterier i maten.
Farsan kom ner på besök efter några månader, och vi satt vid ett bord på Retro när han konstaterade att det är skitigt här. Precis när han hade sagt det sprang det förbi en råtta utanför. När vi bodde på Möllevångsgatan hade vi massor av råttor i huset, men det var bara trevligt. Om man inte är rädd för råttor. Nu bor vi på andra sidan Nobelvägen, i ett gathus på Sofielund.
Charmen med Möllevången är att det är som en liten by. Det är stor ruljans på människor här, och det är stor inflyttning både från utlandet och från resten av Sverige. Jag tror att det skapar en slags nybyggaranda, och det är många som håller sig bara i det här området. Folk handlar sin mat här, går på krogen här och de umgås mest inom stadsdelen. Jag känner igen mycket folk norrifrån här. Jag sysslade med levande rollspel som yngre, och runt Möllan har jag träffat både många rollspelare och många politiska aktivister som jag kände sedan tidigare.
Jag är en politiskt engagerad medieaktivist. Jag har sysslat med oberoende media i nästan tjugo år, och min utgångspunkt är ideologisk. Nyhetsindustrin är en del av den kapitalistiska industrin. Jag vill skapa andra nyheter där jag hittar andra vinklar och låter andra röster komma till tals. När jag flyttade till Malmö startade jag en lokalredaktion av Yelah, och sedan har jag varit med om att omvandla Yelah från en månatlig tidskrift till en nyhetssajt. Det gjorde vi i samband med EU-toppmötena i Malmö och Göteborg. Många journalister skrev om de händelserna utifrån vad de såg på tv, men vi var verkligen med på plats. Det var också då vi fick publik framgång. Sedan dess har Yelah 67 000 läsare varje månad.

Nu skriver jag bland annat krönikor i Helsingborgs dagblad, Smålandsposten och Skånska dagbladet. I somras gav jag ut en bok med gamla texter som jag hade dammat av. Den heter Rapporter från ställen jag brukar hänga på. ”

Text: Jessica Nilsson

Ur Stefan Bergmarks Rapporter från ställen jag brukar hänga på:
”Du vet att du bor på Möllan om du …
… tycker att halalslaktat kött är lika naturligt som falukorv till makaronerna fast du inte är muslim.
… är muslim och ingen förvånat utropar »men du är ju muslim« fast du äter falukorv till dina makaroner.
… om du är barn och förknippar sommarlov med veteranbilar på räls, plaskdamm, en åsna med gigantisk penis och söta känguruer.
… misstänker att dina grannar röstar borgerligt bara för att de försynt klagade på graffitin som under natten målats över hela hyreshusets fasad.
… misstänker att du själv blivit borgerlig för att du röstade på Vänsterpartiet i senaste valet istället för att iförd rånarluva bränna röstkortet på torget.
… promenerar mot centrum och så fort du passerat Triangeln börjar upptäcka flottfläckar och saknade knappar på dina kläder.
… gömmer TV:n i garderoben efter att du har sett en slipsklädd person i din trappuppgång.
… skriver ditt telefonnummer nere vid porttelefonen istället för att ringa fastighetsskötaren.
… placerar tvättmedelspaketet bredvid tvålkoppen på handfatet istället för att ringa fastighetsskötaren.
… tror att fastighetsskötaren är något dina föräldrar hittade på när du var liten som tröst för att tomten och tandfen avslöjats som bluffar.
… köpt ett lås till din cykel som är tjockare än ditt lår.
… köpt en cykel som är billigare än det tjocka låset på din cykel som stals.

”