“Jag bor i ett 14 våningar högt hus med minst 70 hushåll. Det är en rolig blandning av folk med mycket konstiga människor. Jag har bott där i över tre år så jag har ganska bra koll på de andra som bor där nu.

Han som bor vägg i vägg gillar MFF väldigt mycket. Jag trodde först att han hade en flickvän med ett jobbigt skratt men det visade sig senare vara han som skrattade så. Han brukar spela hög musik men det gör inget för det är bra musik.
En kille har rätt nyligen flyttat in i lägenheten ovanför och jag tror att han och hans flickvän är väldigt nyförälskade. Det är mycket nattliga konserter.
Varje morgon när jag är ute och springer brukar jag möta en dam från huset som är ute med sin hund. De är så fina.

I huset bor också en väldigt prydlig herre som är pensionerad polis. Varje kväll klockan elva går han sin runda på vinden för att kontrollera att allt är som det ska. Jag tycker att det är fint att han vill hålla ordning.
På andra våningen bor en gammal klasskompis ex med sin son. Jag brukar vara där och sticka ibland.

Lite längre upp i huset bor en kille som jag tycker är väldigt söt. Jag funderade på hur jag skulle göra för att få kontakt med honom. När man bor så nära Konsum som har öppet mellan åtta på morgonen och tio på kvällen kan man ju inte precis komma och låna socker. Så en kväll gick jag upp och ringde på och sa att jag ville skapa lite grannsämja. Jag fick kolla på utsikten eftersom han ju bor högre upp än vad jag gör. Nu är jag där ibland och tittar på hans stora tv.

Jag har också varit inne hos en äldre dam i huset. Hon stod i dörren en dag när jag kom förbi och ville att jag skulle komma in. Hon klagade på att det var någon som spelade musik men det var inte särskilt högt. Det var roligt att se hennes perfekta lilla damhem. Jag har också blivit väldigt god vän med tjejerna på Konsum. De är så trevliga och jag är där minst en gång om dagen. Det har haft en förödande inverkan på mitt hushållsminne. Huset är ritat 1965 och det är en riktigt ful byggnad. Den ser nästan ointaglig ut, lite ”min hem är min borg” kan man säga. Men lägenheterna är väldigt bra planerade. Bor man längst upp kan man se Lund åt ena hållet och bron och Köpenhamn åt det andra om det är klart väder. Det ligger i Slottsstaden vilket passar mig bra för jag är rätt mycket tant trots att jag bara är 26 år.

Jag gillar att sticka, dricka sherry, gå i parken och lyssna på P1. Jag smälter in rätt bra där. Jag har som sagt bott i huset i lite mer än tre år nu. Jag kommer ursprungligen från Dalarna men flyttade till Malmö när jag kom in på Scenskolan här. Jag hade nog inte flyttat hit annars. Jag får torgskräck här nere och så föredrar jag fyra årstider framför två och en halv. Dessutom är det något magiskt med Malmö. När det blåser så är det motvind överallt. Jag tycker inte heller att det är någon lätt stad att komma in i. Men Malmös största fel är att det ligger så långt borta. Det är som att det vore Australien. Jag skulle gärna vilja byta plats på Malmö och Västerås. Rent geografiskt menar jag. Jag kommer nog inte att stanna kvar här. Ju längre hemifrån man är desto mer hemkär blir man. Lokalpatriotismen växer med avståndet. Jag blir färdig på Scenskolan i juni och efter det vet jag inte var jag hamnar. Jag hoppas att jag får ett jobb med en gång. Det skulle vara skönt att bli utsparkad till någonting och inte bara utsparkad ”

Text: Marléne Petersson
Bild: Torbjörn Malvå