“Jag och min mamma var på väg hem från en lång shopping runda på stan, vi hoppade av bussen utanför vår gata. Det var en vacker och varm sommardag. Jag och mamma pratade på som vanligt men när vi kommit några meter fram ser vi en ambulans och en polisbil stå utanför vår gård. Vi tittar på varandra och undrar båda vad som hänt.

Vi tänkte först att någon hade skadat sig, eller något annat mindre farligt. Vi fortsatte gå in till gården och då såg vi att polisen har satt upp avskärmningstejp framför våra grannars hus. Min mamma går fram till en polis, som ser väldigt allvarlig ut och ville helst inte prata med min mamma. Hon frågade vad som hade hänt där inne men fick inget direkt svar av polismannen. Nu börjar vi bli riktigt oroliga. Något allvarligt måste ju ha hänt om det är en så här stor uppståndelse. Plötsligt kändes dagen inte så varm och vacker längre. Det kändes som gråa moln hade lagt sig över vår gård. Vi gick in i vårt hus och ställde oss vid fönstren i vardagsrummet för att iaktta poliserna där ute. Jag tittade upp mot lägenheterna på gården och såg att alla fortfarande stod fastklistrade vid sina fönster. De vill inte missa en minut, inte en sekund… – Mamma, kom hit! Ropade jag och min mamma kom till vårt fönster. Två ambulanssjukvårdare gick framför vår lilla trädgård, med en bår emellan sig och där ligger en person, täckt med ett stort vitt lakan. Jag fick rysningar i hela kroppen, men kan ändå inte sluta stirra. Jag förstod vad som har hänt och tankarna snurrade runt i mitt huvud hela tiden, om och om igen. Tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag förstod att en persons liv är taget, och det kunde inte vara någon annan än en av mina grannars liv. Jag hade en hemsk känsla i mig hela den dagen, jag ville bara få veta vad som hade hänt. Tänkt så har det hänt något med min bästa tjejkompis? Även om hon var 6 år äldre så hade vi alltid roligt tillsammans. Jag kommer ihåg en gång när jag sov över där (hos henne) och tappade en tand. De låtsades att ”tandfen” hade varit där och gett mig lite småpengar för tanden, så glad jag var. Nästa dag mådde jag lika illa. Min mamma gick upp till en av våra grannar i loftgångshuset för att fråga vad som hade hänt. Då fick hon reda på allt. Det var ett svartsjukedrama där mamman hade varit otrogen och pappan fick reda på det. Han blev så förbannad att han efter en hetsig diskussion i deras kök tog en kudde och försökte kväva henne. Men hon slutade inte andas, så han fick tag i en av de stora köksknivarna och högg henne i bröstet (många gånger) tills han var säker på att hon inte längre andades. När jag fick höra vad som hade hänt blev jag så himla ledsen. Jag förstod verkligen inte hur man kunde mörda sin fru. Sedan den dagen förändrades vår gård för alltid, inget blev detsamma. Aldrig att jag kunde förstå det, så många gånger som jag lekt i mina grannars, ätit middag med familjen, skrattat och haft kul, men nu var det roliga slut, för alltid.”

Text: Malin Cullibrick