“Min farfars far gick varje morgon till sitt kontor som låg vid Börsen i Köpenhamn. Och på vägen dit passerade han en liten källarbutik som sålde karameller. Han tyckte deras karameller var underbara, och nästan varje dag slank han ner och köpte sig en strut. Vi något tillfälle sa han till ägarna att ”det här är ju så bra, att det borde ni göra något mer av.”

De hade dock inte de ekonomiska möjligheter som krävdes för att bygga ut. Men så småningom utmynnade det i att farfars far hjälpte de här herrarna att utvidga. Så redan tidigt fanns det ett stort intresse för choklad och konfektyr inom familjen.
Min farfar ville pröva sig fram i samma bransch, men istället för att försöka i Köpenhamn tog han ångbåten över till Malmö. Han satte in en annons för en krona och trettiotre öre i Snällposten. Han fick svar och tog droskan ut på landet till trakterna runt det som idag är Bergsgatan. 1888 köpte han mark vid Möllevången, intill Richters bryggeri. Och detta var början. Farfar hade med sig expertis från Galle & Jessen i Danmark – alltså personer som visste vad som krävdes för att få igång en fungerande produktion av kakaopulver, praliner, karameller, pastiller…
Hösten 1889 skeppades den första lasten ut, och den gick till Christiania i Norge.
Familjen bodde på fabriken där de hade en stor våning. Pappa berättade att på kvällarna kunde man höra hur någon stampade i golvet på våningen ovanpå. Det var när farfar skulle göra sina kopior, så stampade han på kopieboken med karbonpappret så att de skulle fästa ordentligt. Och han stampade nog rätt bra, för de sitter där än idag.
Det var alltså min farfar Emil Nissen som startade Malmö Chokolad & Konfektfabrik. Och under en resa i Italien hittade han ett varumärke: Mazett som betyder knippe. Han tänkte att de ju tillverkade flera olika varor – en bukett av varor. Så blev det Mazetti - den lilla buketten. Sen hade farfar en kollega i branschen som också hette Nissen. Och för att inte förväxlas med den här personen, så kopplade han 1892 på namnet Mazetti till sitt eget. Sedan dess har vi haft det här dubbelnamnet.
Min far och farbror tog över efter att farfar gått bort 1926. Dom var inte mer än 26 och 27 år gamla då. Sedan var pappa den som var kvar i företaget längst. Själv började jag i ateljén där jag gjorde mina första sommarjobb. Jag skar schabloner till trycksaker, skyltar och så vidare. Sen började jag sälja produkter till handlarna runt omkring i stan. Innan jag hade fått körkort använde jag cykeln. Jag satte fast väskan med orderblocket och proverna på pakethållaren, och sen cykla jag runt i stan och sålde. Senare var jag i USA ett tag, och när jag kom tillbaka sysslade jag med produktutveckling, import, export och den typen av frågor. Och det höll jag på med fram till att företaget inte kunde expandera vidare.
Vid den här tiden letade Fazerkoncernen produktionsenheter i Sverige, och då bestämde sig familjen för att sälja till Fazer. Detta var 1975. Eftersom det var många anställda på fabriken, och väldigt mycket kvinnlig arbetskraft, så var vi måna om att de nya ägarna lämnade ett löfte om att fabriken skulle vara kvar i åtminstone tio år, och se till att personalen fick en bra avslutning. Och det gjorde de med råge. Fazer höll på från 1975 fram till årsskiftet 92-93, då de lämnade Malmö.
Därefter stod lokalerna på Bergsgatan tomma en lång period, vilket ju var smärtsamt. Men så småningom köpte Malmö Stad fastigheten. Man fräschade upp den, och klokt nog så sålde man vidare till olika entreprenörer och intressenter. Nu är där ju Malmö Musikskola, där är bostäder, galleri, konferensverksamhet, matställen osv.
Två gamla kvarter mitt inne i stan… Där sitter verkligen en gammal fin kultur i väggarna. Och alla som kommit dit vill veta mer om historiken, de vill höra kopplingarna. De är mycket intresserade, vilket ju gör mig glad. Och till min allra största glädje finns där nu någonting som heter Malmö Chokladfabrik. Återigen tillverkar man choklad på plats. Jag tycker det är fantastiskt. Cirkeln är sluten.”

Text: Mickael Möller
Bild: Martíne Castoriano