 |
Brevbärarblues
- Barndomsminnen och tidiga morgnar
Anthony Palm, 39 år
Det bästa med Malmö:
Det är nära till Köpenhamn! Men Malmö är också trevligt såklart, det finns många fina parker och bra pubar och barer. När jag går jag ut går jag gärna till Möllan.
Det sämsta med Malmö:
Det känns som om det blir mer och mer utanförskap. Brotten har ökat, mer gängbildning och rasism. Jag tror det är politikernas fel som har misslyckats med integrationen. Själv är jag halvitalienare, men född och uppvuxen i Malmö. Jag kan känna av en ökad rasism de senaste åren, trots att jag inte bryter alls när jag pratar. Förutom på skånska då alltså.
Mitt roligaste barndomsminne:
När vi var små lekte vi med hinkar med vatten i. Vi vevade dem i luften runt oss. En dag gick handtaget på hinken sönder. Just i det ögonblicket kom min morbror ut och fick allt vatten över sig! Han sa inte ett ljud, han blev så chockad. Han bara vände och gick in i huset igen. Vi hade stenkrig ganska ofta också. När jag var fyra år var det en kille som kastade en sten rakt i huvudet på mig. Han kom fram och bad om ursäkt, och sen den dagen har vi varit bästa vänner. 35 år senare är vi det fortfarande.
Det värsta som har hänt på jobbet:
En dag när jag skulle backa in en postbil i garaget råkade jag köra rakt på en annan postbil som var på väg ut. Det var längesen men det får jag fortfarande höra… Jag har förstås arbetskamrater som råkat ut för värre saker än vad jag har i tjänsten. En av dem fick en hög post kastad i huvudet när han hade delat ut den i ett hus på Lugnet. Han såg inte vem det var som kastade, men sur blev han såklart!
Det bästa med jobbet som brevbärare:
Kamraterna. Det kan vara en rå stämning men det är ändå alltid kamratligt.
Det sämsta med jobbet:
Tiderna! Jag börjar jobba klockan fyra på morgonen. Men man vänjer sig efter ett tag. Det kan vara stressigt också. Jag sorterar posten, och det kan vara ett ganska tungt jobb. Särskilt när det är jul och alla julkort kommer…
Min framtid i Malmö:
Jag har ju bott här i nästan hela mitt liv. Förutom under två år, mellan 25 och 27 års ålder. Då jag åkte till Leksand för att plugga. Där är vackert, men jag tillslut saknade jag mina gamla kompisar i Malmö så när jag hade pluggat färdigt flyttade jag tillbaka.
Jag tror att jag alltid kommer att bo här för jag trivs och Malmö är trevligt. Men man kan ju aldrig vara helt hundra förstås…
Text: Charlotte Lecander
Bild: Torbjörn Malvå
|