Jag har haft en över 70 år långa teaterbana, men jag har aldrig varit skådespelare till yrket. Jag har haft chansen, men har valt att hålla teatern som en hobby. Den enda teaterkurs jag någonsin tagit varade bara i en vecka. Men det har ju gått bra att spela teater ändå. Trots att jag nu är över 80 är det fortfarande lika roligt och givande.

Jag har bland annat varit med i Studioteatern. En roll jag särskilt minns är när jag var med i Cabaret 1994. Jag var 72 år, men ändå spelade jag hora… ”Överste Hormadame Gretchen”! Ronny Danielsson var regissör. Jag skrev en vers efteråt till Ronny, som jag alltid gör när en teateruppsättning är över, och den gången avslutade jag med ”Förväntningarna var stora, men snälla Ronny, gör mig aldrig mer till hora!”

Det finns också många anekdoter från Svedala Revyn att berätta. Jag har nämligen varit med i Svedala Revyn varje år sen 40-talet. Ja, det har ju inte varit revy exakt varje år sen 40-talet. Men var gång det satts upp en revy i Svedala har jag varit med, för varje gång har de frågat mig, och så kan man ju inte säga nej…

En gång skulle vi tjejer ha lite roligt med grabbarna innan revyn började. Vi hade träffats på eftermiddagen och en av oss hade varit på apoteket och köpt Purex Laxermedel. Det såg precis ut som en chokladkaka i rutor och vi tänkte att ”nu ska vi skoja lite med grabbarna”. Vi delade Purexen i bitar och blandade med vanlig choklad och bjöd grabbarna på choklad. Precis lagom till kvällens föreställning slog det löst, och det kan inte i ord beskrivas vilken röra det blev, och en ständig kö till toaletten! Men vi fick oss en läxa, jag glömmer aldrig hur vi ångrade oss, vi förstod inte riktigt vad vi hade ställt till med.

Jag minns en annan sak som hände i Svedala Revyn för många år sen. Vi hade ett nummer där tre av killarna i ensemblen var utklädda i vita trikåtröjor och vita långkalsonger, de skulle föreställa isprinsessor. Ja vilken syn! De skulle utföra ett dansnummer och de hade rullskridskor på fötterna. På den tiden var vi ute och turnerade i byar och städer inte så långt hemifrån, vi skulle bland annat till Ystads teater. Isprinsessorna stod färdiga bakom scenen för entré och seglade sedan in. Men ingen hade tänkt på att scenen sluttade framåt och följden blev tre isprinsessor i en enda röra nere i orkesterdiket. Vilken syn det var men vilket jubel som kom från publiken! De trodde nog att det skulle vara så men vi bakom scenen visste bättre.

Det finns även många historier från min tid på Studioteatern här i Malmö. Bland annat den gången vi åkte till Ryssland för att spela ”Bernardas Hus” som Ronny Danielsson satte upp. Jag fick låtsas att jag var rullstolsbunden på flygresan dit eftersom det annars skulle ha kostat 3000 kronor att ta med stolen på planet. Vi var ju tvungna att vara hundra procent säkra på att rullstolen kom med eftersom den behövdes i pjäsen…!

Jag hoppas att jag kan fortsätta vara aktiv inom teatervärlden lång tid framöver. Jag är så tacksam för alla roliga minnen. Och tack Studioteatern och Ronny för många härliga år!

Text: Charlotte Lecander
Bild: Torbjörn Malvå